Jo man tackar.

Ja igår gick tiden sakta, så sakta att tiden till och med följde med in på det nya dygnet. Så sakta att jag idag vid 17 tiden fortfarande väntade. 17.31 var väntan över, tystnaden var över och solens strålar lyste åter över fröken Swed, eller ja regnet stod fortfarande som spön i backen men det låter finare såhär. "Don't ever have me väntandes så länge igen". Säger fröken Swed med ett varningens finger i luften.
Just nu har jag en sprängande huvudvärk som beror på att all spänning liksom rann ur kroppen på mig. Det känns skönt, skönt skönt skönt!

Längtar tills "nån dag i veckan". Oh my god!

/Anna, hon som väntade länge länge på nåt bra bra bra som befarades vara dåligt dåligt dåligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0