Dum Spiro, Spero.

Tänk vad snabbt man vänjer sig vid vissa saker. Saker så små och obetydliga i det stora hela men så stora och betydelsefulla i det lilla. En doft, en värme, en känsla, en trygghet. Saknar mina hur mycket som helst. Men jag hoppas att dom snart återvänder, snart snart snart.

Sitt ner, stå upp, önska önska önska!


/Anna, hon som önskar och saknar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0