InSWEDensPants

För att åter igen knyta an till mitt musikaliska ickevara vill jag berätta om den gången jag faktiskt försökte lära mig spela ett instrument. Jag gick i lågstadiet eller nåt om jag inte missminner mig, vilket jag säkert gör, och fick för mig att jag borde börja spela ett instrument. Blockflöjt kändes lite för tamt och det spelade ju alla så jag beslutade mig för att välja något annat. Fröken Tvärtemot redan då. Men vad skulle jag då välja? Tvärflöjt såg ju onekligen himla fint ut men det var ju trots allt också en flöjt. Nä det fick bli nåt annat. Fiol då kanske? Efter att ha lyssnat på grannen när hon försökte sig på den ädla konsten att lära sig spela fiol så tvekade jag även inför detta instrument. Cello var ju urtjusigt men vem orkar bära omkring på en cello egentligen? Nä det var tvunget att bli nåt som var lätt att bära med sig, inte allt för vanligt och såg lite flott ut. Då kom jag på det, klarinett!  Den är ju ganska liten, inte allt för vanlig och sen var den ju snygg. Svart och silver, ni förstår väl? Ojojoj.. sagt och gjort jag fick börja på musikskolan och ta klarinettlektioner. Jag fick hyra en klarinett, oj så fin jag tyckte att den var där sen låg i sen svarta väska med rött sammetsfoder. Jag tyckte om det faktum att man var tvungen att montera ihop den själv varje gång man skulle spela, en del skulle liksom vridas på plats tills man hörde ett litet klick (det här har jag alldeles bara för mig, det kan lika gärna vara en illusion skapad av en allt för livlig fantasi också). Denna del av ihopbyggandet var min favorit, det kändes lite som om man byggde ihop ett vapen, ni vet sådär som i filmerna när dom stoppar i magasinet i pistolen eller bygger ihop nån form av tuff ak-historia eller nåt. Den fick mig att känna mig lite cool, nu skulle jag bli den bästa av alla klarinettare.

Min klarinettlärare var en man av betydande storlek, han hade en kroppshydda som kan liknas vid en mindre traktor, typ Grålle. Denne man lärde mig allt jag behövde veta om montering, rengöring och det där evinnerliga blötandet av den där lilla bambuaktiga grejen som ska sitta och vibrera när man blåser, kan ha hetat nåt med blås- tja inte vet jag det var väl ungefär sisådär 15år sedan bara.
Nu var det ju bara ett problem, jag kunde inte koncentrera mig på det jag var där för att lära mig då min lärare alltid satt mycket bredbent,  jag antar att objektet för min fascination var ivägen och omöjliggjorde en tightare placering av benen. det jag talar om är klarinettmannens pung. Den var helt enkelt enorm, har aldrig sett maken till paket vare sig förr eller senare. Den såg ut som en domherre i 20 graders kyla, fast större. Alldeles rund och brunt manchesterig inte för att domherrar i sträng kyla ser ut att vara gjorda av manchester men ni förstår vad jag menar. Det är nåt med musik/instrumentlärare och bruna manchesterbyxor. Kan vara det där finkulturella som skall synas och då det inte finns något som skriker finkultur mer än manchesterbyxor och hemstickade kofta så sågs nog detta som ett måste. Där satt jag och stirrade mer på domherren än på noterna och försökte för allt vad min lilla taniga kropp förmådde att inte börja skratta.
Nu var det ju så att min klarinettkarriär blev kortvarig, när jag lärt mig spela "blinka lilla stjärna" utantill såg jag mig själv som fullärd, i alla fall så pass lärd som jag någonsin skulle bli inom ämnet. Att klarinett visade sig vara ett sånt där instrument som ofta används inom jazzen gjorde mig inte direkt mer sugenpå att fortsätta då jag då som nu anser att jazzen är ett litet stycke ont. Jag förstår inte jazz det är antagligen för mycket finkultur för mig så ni lär knappast se mig i bruna manchesterbyxor och hemstickad kofta anytime soon.

Ja det var väl antagligen allt jag hade att berätta om det. Klockan är i skrivande stund 04.48 och jag akn inte somna. Har läst över 200 sidor i min bok inatt men är fortfarande inte trött, pappa klev nyss upp för att åka till jobbet. Hurtigt! Anledningen till att ajg inte kan sova är väl att jag råkade somna tidigare och sov till halv elva. Men det brukar inte vara några problem att somna iaf. Men nu var det visst stört omöjligt. Så här ligger jag med min laptop som saknar internet för jag inte orkat köpa en router än. Nu försöker jag igen.
God Morgon!

/Anna, som har vissa koncentrationssvårigheter.